vendela tre gånger.

Okej, jag vet att min blogg är rätt oseriös till största delen. 

Jag och Billie pratar i telefon.

Det här äter jag på McDonalds:

Åh, ljuva liv!
Efter fem veckors total icke-stadsmiljö är jag hemma igen, så nu ska jag ut och stornjuta. Dock åker jag tillbaka till landet-ingenstans snart, fast ändå.

Nu har jag faktiskt tänkt väldigt mycket för ovanlighetens skull, på den här lilla tänkvärdheten.

Som ni kanske har läst i tidigare inlägg så har jag jobbat lite på en festival här i Grisslehamn, sommarstället Ingenstans även kallat. Därför har min uppdatering varit usel, det har nämligen varit fest då Grisslehamns andra gitarrfestival nått slutet! Inte för att jag lider.

Nu ska jag rymma! 

Förlåt för dålig update men vi skulle hjälpa till på den årliga gitarrfestivalen här i Grisslehamn, jag skämtade lite innan och sa att vi var "ett riktigt crew".

Nu är det så att jag är kär. 

Väl hemma från ett läger utan riktiga toaletter, telefoner, tvättmaskiner, sötvatten, datorer, bilar eller teveapparater så förväntade jag mig en riktigt härlig storstadsvecka för min del hemma i lägenheten. 

På Ängsholmen upplevde jag mitt mest oromantiska hångel någonsin. Vi låg rätt ensamma på ett berg med filtar och allt, och såhär gick det till.

Försök 1:
Vi börjar hångla men kan liksom inte nå varandra då jag är instoppad i en sovsäck. Vi knögglar under tystnad ut den.

Försök 2:
Vi börjar hångla, dock påpekar jag efter ett kort tag att min högerarm har domnat bort. V i väntar tills det går över.

Försök 3:
Vi börjar hångla, plötsligt säger han att han har ett hårstrå i munnen. Sexigt.

Försök 4:
Vi börjar hångla, nu så dyker alla ledare upp och sätter sig bredvid oss och sjunger sånger och spelar gitarr. Och stirrar på oss.

Försök 5:
Vi börjar hångla, men så kommer kanske 6 småungar och sätter sig i ett massagetåg runt oss. Och stirrar på oss.

Sista jävla försök 6:
Vi börjar hångla, då kommer hans ex. Denna tjej sätter sig också bredvid oss och sjunger med. Och stirrar på oss.

Sexigt, eller vad?

Och jag har tillbringat 10 nätter och 2 dar på en ö som är den underbaraste som finns. Det är ingen vanlig ö, jag och alla andra, vi är oss själva där till 100%.

Varför då då?
Kanske för att den här läger-pärlan är som omgiven av en skyddande bubbla som håller oss borta från omvärlden, den isolerar oss. Det finns bara vi där och inga inga inga andra överhuvudtaget.
Mitt hjärta dunkar ett extra slag när jag hör namnet, för det är så att jag älskar den ön.

Kan man älska en plats, kan man beundra en plats så mycket att jag bara ett par timmar efter hemfärd från den börjar räkna dagarna tills nästa gång?

För jag älskar den förbannade ön, den som heter Ängsholmen.

Ni vet, jag och min förmåga när det gäller fyndiga titlar. Höhö.

Nu är det så att trots det stigande läsarantalet så får jag inga kommentarer! Vad beror det på, är ni kanske inte så modiga?
Någon som vågar skriva en kommentar här?

Min farbror kom på besök mitt under min strumprensning, han skulle tydligen låna min dator och fylla i något formulär. Jag hör honom mumla där borta i hörnet, mumlar och muttrar gör han.
"Chi- sick.. chick.."
Tillslut går han och hämtar ett engelska lexikon och begraver näsan där väldigt länge.

"Vendela, vad betyder 'Chick me' egentligen?"
Tystnad.
"Du menar inte möjligtvis 'click me'?"
Han vänder sig mot dataskärmen. "Clik jor fauve!"
"Va?"
"Chik or favvor!"
"Vad fan snackar du om?"
Det slutade med att han i ett raseriutbrott slängde lexikonet i marken och flydde ut ur lägenheten. Stackars liten.

Det är blå himmel, svarta moln och det regnar kraftigt. Det är rätt varmt och då och då hörs åskan.
Någonting är.. fel med vädret idag.

Idag har det inte varit någon uppdatering, men ni får faktiskt ha överseende.
Hemförhållandena är inte alltid de bästa.
Ha en under bar kväll, MVH Vendela