vendela tre gånger.

Min första dag som bloggare och jag sitter instängd i ett kokhett rum för att förtsöka få till ett enda inlägg i min för länge tomma blogg.
Inte för att någon kommer att läsa den och tänka över det som skrivits och grubbla och diskutera, men alla skriver ju blogg. Blogg, blogg, blogg.
Jag suger på blogg men tänkte ge mig själv en chans. Så, ska jag skriva om vad som ska hända snart eller vad som hänt? Jag kan väl berätta hur min vecka började.

Tänk er berg. Tänk er skog och lägg till lite dåligt väder. Tänk er 13-gradigt hav nedanför och ett hus på berget. Då har du tänkt fram där jag var  den här veckan, jättemysigt va? Hur som helst så var livet underbart tills min mamma ropar på mig klockan 9 på morgonen.
VENDELAAA!
Jag går (mot alla odds!) upp ur sängen och in i gästrummet där mamma står.
Mamma frågar mig om det inte luktar barnbajs här inne och jo, eftersom vi haft massa gäster med barn så kan ju nån unge bajsat i ett hörn utan att någon brytt sig, säger jag.
Mamma sniffar och säger att det luktar här borta vendela! och jag böjer mig ner (mot alla odds det också eftersom det gills som ett idrottspass så tidigt på morgonen) och tittar under skrivbordet där mamma står. Och där ligger ett lik! Nej, jag skämtar. Ett ekorrelik.
Hur fan hade vår katt kunnat fånga den?
Johan, mammas man, tar ut den och lägger den på en sten där han berättar för oss att den nog legat där i några dar eftersom den är helt urholkad för att maskar ätit upp alla inälvor.
Jag åt ingen frukost den dagen.