Jo jag är ju så lättretlig,
(observera att detta är ett inlägg jag skriver när jag helst vill ta en nagelsax och stabba allihopa, så arg är jag)
Vi sitter i bilen, min mamma som jag bara vill slå, min lillasyster som jag redan slagit till och den i särklass mest irriterande farbrorn i hela jävla Sverige, trots att jag älskar honom (men fortfarande vill hugga honom med nagelsaxen). Jag sitter tyst och fint och tittar ut genom fönstret.
"Jag tycker det är så respektlöst att bara komma försent hela tiden! Du är så nonchalant!" säger mamma helt plötsligt. "Ja precis, du är så nonchalant och verkar inte bry dig om någonting" häver Johan ur sig.
"Vendela är en griis!" skriker då Saga, varpå mamma och Johan fortsätter att häva ur sig sånt som "du bryr dig inte om dina vänner", "du har fel" och klassikern "jag vet bättre". Under dessa små triggande påhopp har jag fint suttit och andats djupa andetag genom näsan och ritat små dödskallar på den immiga fönsterrutan.
Till slut kan jag inte hålla tillbaka min ilska längre och allt bubblar ur mig.
"JA PRECIS, JAG GÖR ALLTID FEL OCH ÄR ETT JÄVLA MONSTER!! OTREVLIG SOM FÅ OCH HAR JÄTTEDÅLIGA BETYG! ALLT ÄR FEL MED MIG, DET KANSKE ÄR BÄST ATT NI SÄLJER MIG PÅ SVARTA MARKNADEN ISTÄLLET"
Tystnad.
"Gud vad du är obstinat och så oerhört känslig" säger mamma.
"Ja precis, så obstinat och hugger på allt! Ta det lugnt Vendela. Vad är det med dig?" säger Johan.
"Vendela är en griiis som äter jättemycket!" retas Saga.
När jag skulle försvara mig så började de ssch:a mig, Saga gjorde grisnäsa och Johan satt och skrattade åt mig.
Jag ger upp med min släkt nu, hoppet är ute för deras del.
Nu ska jag gå och ta ut min frustration på min intet anande kudde Rejnor, stackars Rejnor. Ha en trevlig kväll// VendelaMaria
"Jag tycker det är så respektlöst att bara komma försent hela tiden! Du är så nonchalant!" säger mamma helt plötsligt. "Ja precis, du är så nonchalant och verkar inte bry dig om någonting" häver Johan ur sig.
"Vendela är en griis!" skriker då Saga, varpå mamma och Johan fortsätter att häva ur sig sånt som "du bryr dig inte om dina vänner", "du har fel" och klassikern "jag vet bättre". Under dessa små triggande påhopp har jag fint suttit och andats djupa andetag genom näsan och ritat små dödskallar på den immiga fönsterrutan.
Till slut kan jag inte hålla tillbaka min ilska längre och allt bubblar ur mig.
"JA PRECIS, JAG GÖR ALLTID FEL OCH ÄR ETT JÄVLA MONSTER!! OTREVLIG SOM FÅ OCH HAR JÄTTEDÅLIGA BETYG! ALLT ÄR FEL MED MIG, DET KANSKE ÄR BÄST ATT NI SÄLJER MIG PÅ SVARTA MARKNADEN ISTÄLLET"
Tystnad.
"Gud vad du är obstinat och så oerhört känslig" säger mamma.
"Ja precis, så obstinat och hugger på allt! Ta det lugnt Vendela. Vad är det med dig?" säger Johan.
"Vendela är en griiis som äter jättemycket!" retas Saga.
När jag skulle försvara mig så började de ssch:a mig, Saga gjorde grisnäsa och Johan satt och skrattade åt mig.
Jag ger upp med min släkt nu, hoppet är ute för deras del.
Nu ska jag gå och ta ut min frustration på min intet anande kudde Rejnor, stackars Rejnor. Ha en trevlig kväll// VendelaMaria
Kommentarer
Trackback
