Morotsskräck,

Jag och Ginash gjorde morötter med dipp (och ja, jag åt bara dippen). Jag tar upp en morot men får ett ryck i ren förskräckelse så att den ramlar på golvet.
Jag får då offra mig eftersom Gina skyller på akut ryggvärk, jag lägger den prydligt på bordskanten så att den får vila sig efter färden. När pappa kommer ut i köket utbrister han "Åh, morötter!", tar tag i den dammiga moroten, rör runt med den i dippen och slänger in den i munnen. Han går därifrån, omedvetandes om att han precis ätit en dammig morot och förstört det enda som jag kunde förlita mig på; dippen. Vilken förebild!
När Gina ska plocka upp en till morot så visar det sg att den är möglig. "HAHA" skrattar hon "tänk om Magnus skulle äta den här också".
Vid det här laget kommer pappa ut igen, tar tag i den mögliga moroten, rör runt i dippen igen och utbrister "Mmm vad gott" då han halar in den i munnen.
Jag menar, vad är oddsen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0