vendela tre gånger.

Jag och Jackie sitter på bussen när en kanske 5-årig unge plötsligt vinglar ifrån sin mamma och ställer sig vid ingången längst bak.

"Nisse, kom tillbaka sötnos!" ropar mamman medan ungen bestämt står där han står.
"Jag ska gå ut SJÄLV den här dörren mamma" säger Nisse och vänder hakan upp i vädret.
Mamman vrider sig. "Ja, men-"
"NEJ! JAG STÅR HÄR MAMMA!"
"Nej men.."
"JO, JAG KAN SJÄLV!"
"Jo men-"
Pojken vinglar fram til sin mamma igen, river henne på armen och rultar tillbaka till dörren. "JAG ÖPPNAR DÖRREN HÄR, JÄVLA MAMMA!"
"Nej, men Nisse då-"

Nisses underläpp börjar darra och plötsligt hörs ett "BUUUÄÄÄÄÄÄÄHÄHÄHÄHÄ". Detta ljud håller i sig tills bussen stannar och ungen börjar frenetiskt banka på dörrknappen med handflatan.
"MAAAMMAAA" skriker Nils när han inser att dörren inte öppnas. Han går med tårarna rinnande längs kinderna och snoret nere i munnen tillbaka till mamman och går ut den vägen istället.

Jag trycker försiktigt på den "trasiga" bussknappen och dörren öppnar sig.
Ungen vänder sig om och stirrar på mig. Han rycker sin mamma i tröjärmen.
"MAMMA, TITTA VILKEN FUUL FLICKA!"

Plötsligt så är jag rädd för att bli äldre. Och jag antar att ni förstår varför..