Ekorren,
Min första dag som bloggare och jag sitter instängd i ett kokhett rum för att förtsöka få till ett enda inlägg i min för länge tomma blogg.
Inte för att någon kommer att läsa den och tänka över det som skrivits och grubbla och diskutera, men alla skriver ju blogg. Blogg, blogg, blogg.
Jag suger på blogg men tänkte ge mig själv en chans. Så, ska jag skriva om vad som ska hända snart eller vad som hänt? Jag kan väl berätta hur min vecka började.
Tänk er berg. Tänk er skog och lägg till lite dåligt väder. Tänk er 13-gradigt hav nedanför och ett hus på berget. Då har du tänkt fram där jag var den här veckan, jättemysigt va? Hur som helst så var livet underbart tills min mamma ropar på mig klockan 9 på morgonen.
VENDELAAA!
Jag går (mot alla odds!) upp ur sängen och in i gästrummet där mamma står.
Mamma frågar mig om det inte luktar barnbajs här inne och jo, eftersom vi haft massa gäster med barn så kan ju nån unge bajsat i ett hörn utan att någon brytt sig, säger jag.
Mamma sniffar och säger att det luktar här borta vendela! och jag böjer mig ner (mot alla odds det också eftersom det gills som ett idrottspass så tidigt på morgonen) och tittar under skrivbordet där mamma står. Och där ligger ett lik! Nej, jag skämtar. Ett ekorrelik.
Hur fan hade vår katt kunnat fånga den?
Johan, mammas man, tar ut den och lägger den på en sten där han berättar för oss att den nog legat där i några dar eftersom den är helt urholkad för att maskar ätit upp alla inälvor.
Jag åt ingen frukost den dagen.
Inte för att någon kommer att läsa den och tänka över det som skrivits och grubbla och diskutera, men alla skriver ju blogg. Blogg, blogg, blogg.
Jag suger på blogg men tänkte ge mig själv en chans. Så, ska jag skriva om vad som ska hända snart eller vad som hänt? Jag kan väl berätta hur min vecka började.
Tänk er berg. Tänk er skog och lägg till lite dåligt väder. Tänk er 13-gradigt hav nedanför och ett hus på berget. Då har du tänkt fram där jag var den här veckan, jättemysigt va? Hur som helst så var livet underbart tills min mamma ropar på mig klockan 9 på morgonen.
VENDELAAA!
Jag går (mot alla odds!) upp ur sängen och in i gästrummet där mamma står.
Mamma frågar mig om det inte luktar barnbajs här inne och jo, eftersom vi haft massa gäster med barn så kan ju nån unge bajsat i ett hörn utan att någon brytt sig, säger jag.
Mamma sniffar och säger att det luktar här borta vendela! och jag böjer mig ner (mot alla odds det också eftersom det gills som ett idrottspass så tidigt på morgonen) och tittar under skrivbordet där mamma står. Och där ligger ett lik! Nej, jag skämtar. Ett ekorrelik.
Hur fan hade vår katt kunnat fånga den?
Johan, mammas man, tar ut den och lägger den på en sten där han berättar för oss att den nog legat där i några dar eftersom den är helt urholkad för att maskar ätit upp alla inälvor.
Jag åt ingen frukost den dagen.
Det som vi älskar,
Tänk att få komma hem till mitt fina landställe, titta ut över den stillsamma sjön och låta tankarna lägga sig på nivån: "ska jag kliva på den här stenen för att undvika den där kotten?".
Låter det inte som en dröm?
Kanske betyder det som jag älskar ingenting för dig trots att det genom mina ögon är det enda som behövs för att göra mig glad, kanske det som du älskar är att gå upp tidigt på morgonen och se soluppgången eller att lägga dig i en nybäddad säng och känna doften av Ariel.
Visst betyder det mycket för oss om vi vinner på triss men det är de små ögonblicken vi älskar som etsar sig fast i hjärnan. Det är så mycket lättare att älska ögonblicket när du öppnar ett alldeles nytt anteckningsblock och hör ramen frasa än det är att vinna en båt (dessutom är du ju säker på vad som händer med anteckningsblocket, medan båten kan vara skitful och det kanske är fel på motorn för att det är ett måndagsexemplar så att det slutar med att du, din båt och halva Stockholm sprängs i luften när du startar den).
Nej, istället för att köpa upp alla mina pengar på trisslotter och förgäves försöka vinna miljontals kronor (som kanske är fejkpengar från BR Leksaker och gör att du hamnar i fängelse) så nöjer jag mig med att fortsätta att hoppa på stenar och undvika kottar på mitt landställe.
Det som jag älskar.
Låter det inte som en dröm?
Kanske betyder det som jag älskar ingenting för dig trots att det genom mina ögon är det enda som behövs för att göra mig glad, kanske det som du älskar är att gå upp tidigt på morgonen och se soluppgången eller att lägga dig i en nybäddad säng och känna doften av Ariel.
Visst betyder det mycket för oss om vi vinner på triss men det är de små ögonblicken vi älskar som etsar sig fast i hjärnan. Det är så mycket lättare att älska ögonblicket när du öppnar ett alldeles nytt anteckningsblock och hör ramen frasa än det är att vinna en båt (dessutom är du ju säker på vad som händer med anteckningsblocket, medan båten kan vara skitful och det kanske är fel på motorn för att det är ett måndagsexemplar så att det slutar med att du, din båt och halva Stockholm sprängs i luften när du startar den).
Nej, istället för att köpa upp alla mina pengar på trisslotter och förgäves försöka vinna miljontals kronor (som kanske är fejkpengar från BR Leksaker och gör att du hamnar i fängelse) så nöjer jag mig med att fortsätta att hoppa på stenar och undvika kottar på mitt landställe.
Det som jag älskar.
