Dagens lilla tänkvärda,

Jo, det är ju så att jag har en sololja som det står "dry oil" på. Det innebär att det inte ser oljigt ut på huden, utan torkar in i huden och syns inte alls.
Men så tänkte jag efter lite. Ska inte sololja vara glansig just för att den ska reflektera solljuset och göra mig brunare lite snabbare?
Så egentligen så borde faktiskt inte "dry oil" fungera alls.

"Förlåt" kan ju också vara ett alternativ,

Självklart så glömde jag bort bloggen sådär på morgonvisten, så jag uppdaterar nu.
Juste, min kväll igår:

Vi äter alltså middag med Lotta och hennes son Douglas, och de har sina amerikanska familjevänner på besök. Mamman är dock svensk. Till familjen hör en åttaårig kille som är förjävla skön.

*burp*

"Nej men Erik, vad säger man?!"
"Um, I'm your slut?"
"Nej!"
"Sorry, my sister is a bitch?"
"Erik.."
"Okay okay. Asshole, maybe?"
"Erik, sådär säger man inte. Det kan bli allvarligt och det blir inget godis då!"

En sån där tung tystnad lägger sig som ett täcke över middagsbordet.

*burp*

"ERIIIK, om du-"
"Okay, chill out"

Konstpaus..

"I wanna be gay with Douglas!"

Och där var jag liksom,

Nu är jag hemma gott folk, en heldag / natt i en annan håla som lite omväxling!
Tänkte berätta vad som hände ikväll, men vi tar det imorgon bitti tycker jag. Höhö.
Det blir det första jag gör på morgonen.
Godnatt!

Dagens lilla tänkvärda,

Ni vet ju att alla husnycklar är gjorda av stål, eller hur? 
Hursomhelst, nycklarna till båtarna är också gjorda av stål. 
Vilket helt klart är väldigt dumt, för om du tappar nyckeln i vattnet så sjunker den och försvinner på havets botten. För att förhindra detta har någon ointelligent människa kommit på att man kan sätta dit skitstor flytande korkboll, vilket gör att nyckeln flyter i vattnet.
Men varför inte bara göra nycklarna i hårdplast?

Intressantare än såhär kan inte ett inlägg bli,

Jag bloggar snart, ska bara äta laxpasta först. 
Höhö.

Dagens lilla tänkvärda,

Det här är en sak som jag alltid jämrat om varje gång jag ligger där, halvt död i diket, efter att ha crashlandat på inlines.
"VARFÖR FINNS DET INTE RUMPSKYDD?!"

Loppis,

Idag så hände det faktiskt någonting här i landet-ingenstans. 
Det var loppmarknad, vilket innebär att alla i byn sätter upp ett loppis-stånd där de säljer alla sina spruckna speglar (jojo, den är äkta från Marocko!) , nallar utan ögon och oanvända pastamaskiner.

Sedan köper de varandras skit, och när det är nästa lördag så säljer de det de har köpt, och så vidare. Vilket betyder att det alltid är samma saker, bara en aning förflyttade, som cirkulerar i loppis-stånden.

Jag kan säga så mycket som att jag tycker om visionen av loppis. En harmonisk, liten familj strävar gatan ner och fyndar vackra askar, lampor och kläder. Sen så sätter sig familjen ner i en närliggande gräsplätt för att ha picknick i solskenet.
Men så blir det ju såklart aldrig.

(Mamma köpte en bok och svamlade något om nostalgi. Hon betalade 5 kr för den, men upptäcker sedan att det på baksidan står 4:50. Mamma har blivit lurad, och en hel femtioöring gick till spillo)



Mot tomheten och vidare,

Det är jobbigt att ta saker för givet.
Idag när jag låg här hemma i ensamhet på bryggan och solade och bara njöt av att allt var så jävla perfekt så skulle jag ha vetat bättre, det var liksom för bra. 

Sen så ringde telefonen. Om jag bara vetat vem personen var och vad den skulle säga så skulle jag antagligen bränt upp batteriet, sålt mobilen och skickat iväg simkortet till Sydkorea. Men så visste jag faktiskt inte vem det var och vad den skulle säga, så jag svarade.

"Aa, det är Vendela"
"Hej älskling, det är mamma. Om två timmar så hämtar Jocke upp dig, han ska köra dig till Grisslehamn. Puss puss!"

Åh herregud, Landet-Ingenstans. Jag som hoppades på en kompromiss den här gången.




-BLOGGINFO-

Jag ska nu göra en egen kategori för min lillasyster Saga och allt hon har gjort.
Jag menar, om man är Lotta på Bråkmakargatans förebild så tycker jag att man förtjänar det.

Hejdå!

Och så kom jag-kan-skrämma-bort-vendela-från-tv:n-burken till,

Jag kom att tänka på en rolig grej som min lillasyster hade för sig härom veckan. Saga hade hittat ett gammalt ormskinn som hon så fint stoppade ner i en burk, hon kallade burken för hick-burken.
Idén var att du när du led av hicka skulle öppna burken, bli rädd för "ormen" och då bli av med hickan.
Väldigt smart faktiskt.

Fast så var det så att den här dagen så hade jag hicka. Och Saga tänker att nu måste den här uppfinningen testas, så hon trycker upp burken i ansiktet på mig.
Ett vidrigt högt tjejskrik hörs från mig och jag springer in mot träden och skogen.

Mamma kommer fram till Saga och frågar om hickan försvann.
"Nej, men Vendela försvann"

Mot blondinlivet,

Nej, nu är det äkta vara. Jag blir blond i tre steg:





En helvetes jävla timme av plåga i ett skal av stinkade färg på huvudet som sticker i ögonen och så lite allergisk reaktion och fläckar på öronen på det för det här; ingenting.

Jelly Belly,

Jag är ju som obekant beroende av Jelly Belly Beans. Med risk för att låta som Ernst Kirchstieger så säger jag:
här är några riktigt sköna smaker.

- Bubble Gum
- Cafe Latte
- Pina Colada
- Peanut Butter
- Jalapeno
- Strawberry Daiquiri
- Chocolate Pudding
- Strawberry Cheesecake
- Toasted Marshmallow
- Root Beer

Och jag kan säga er att ja, de smakar precis som originalen.

Blondinvendela

Japp, nu så ska jag färga håret!

Före:


Efter:


Nej, det där var ett skämt.
Ledsen att besvika er men av mig blir det nog aldrig en riktig fjortis. Igen.
Vi hörs senare idag!

Ungefär som ett ilsket bi,

Usch, nu är jag sådär jättearg så att jag bara vill slå närmsta människa på armen och kicka nån i magen. ARGH! 
Och frustrerad är jag, över att den som jag bråkar med inte lyssnar över huvudjävlataget. 
Så nu mitt i min ilska så har jag fan inte lust att vara rolig och bloggig, utan mer att ta en kudde och i princip banka den platt. Det nästan ryker ur öronen och jag slår vad om att mina ögon är svarta. Men det går väl över imorgon.

*morr*


Skynda på,

Nu är klockan 02.20, pussa närmaste mobil!

Fame-mästaren,



Vad gör er pappa på fritiden?

På tal om gubbar,

Ikväll åkte jag och resten av gänget in till stan för att äta.
"Meh, vi drar till Lisa på udden!" säger Izabella på sin breda skånska.
"Absolut inte. Det är bara massa rika, perversa gubbar med stora magar och deras blonda tuttbruttor"
"Du, jag var faktiskt på invigningen och så är det inte!"
"Du, jag känner faktiskt han som har hela skiten och så är det visst"


Haha. Don't mess with stockholmare.

Dagens lilla tänkvärda,

Vi var i Sickla idag.



"Förlåt att vi stökar ner, vänligen lämna vagnen här"

Hur nu det skulle gå till kan det ju spekuleras om.



Hittade opublicerat i mitt arkiv,

Tänkte lite mer ingående förklara mig själv så att ni får ett grepp om vem jag egentligen är.
Här är några frågor:

Vem är du?

Ni vet den där jobbiga fjortisen som står och skriker i mobilen i alldeles för kort kjol på tunnelbanan? Jag är hon på andra sidan linjen.

Vad är meningen med livet?
Men om du vänder på det, (vad är livet med meningen) så blir det ju- nej. Nu blev det rörigt.

Vad är den största gåtan här i livet då?

Är Bulbazar vegetarian? (ÄH)

Hur många ggr om dagen går du på toaletten?

Oj. Tre, kanske.

Håller du just nu på med att skriva ett uselt inlägg om dig själv trots att du inte är så jätteintressant?

Ja, precis. Tragiskt va?

Bäst att du slutar då.
Mhm

Ska du verkligen publicera det här?
Det är mycket man inte ska, och mycket som man gör ändå.
Öh, vänta.

Välkommen hem Vendela,

Full med förhoppningar vaknar jag denna dag i min fina hemstad Stockholm, äntligen långt bort från den förbannade bonnhålan. Förlåt eventuella bondar.
Stockholm! tänker jag och springer runt som en galen struts och klappar på allt som är hemma. Utmattad av sprinngande och med ett leende på läpparna dunsar jag ner i soffan.
Tystnad. Ensam hemma.
Jaha, och nu då?

Morgon,

Min uppdatering igår var usel, det berodde på att jag nu är hemma och har sovit som en liten ängel tills nu.
Åh just det, jag svarar inte på kommentarer de närmaste dagarna för att jag undviker att titta på statistiken och kommentarsfälten.
Jag vill kunna blogga bra utan att hela tiden sträva efter skyhöga statistikssiffror och fina kommentarer.

Hursomhelst, ha en trevlig sommardag!

Kamerabesvär,

Idag så ska jag börja titta på en ny kamera. Jag menar, halvkorniga foton eller de där som är minst två år är liksom ingen jätte-hit här på min blogg. 

Men man kan väl inte köpa en systemkamera? 
Vägrarvägrar att bli en så där lisaplace-kopia som tar kort på ett jävla blomblad och skriver "Today I found you" eller nån annan klyschig engelsk text. 
Och sen så slutar de allting, på alla deras meningar, ständigt, med "Fint."
Nej, det får bli nåt annat. Någon som har ett bra förslag?

Test,

Läs inte detta. Endast onödigt tjafs för att testa en inställning!

Rymningsförsök 2,

Jag lyckades!
Åh, vad jag saknat min underbara stad. Stockholm. *dreggel*

Vakna upp med Vendela kl. 04.30 på torsdagar,

Klockan halv fem imorse så vaknar jag utav klirr och oljud från köket här. Jag tassar fram över mitt golv och kikar ut genom sovrumsdörren. Det är min farbror som är på besök.

"Vad fan gör du uppe, vet du vad klockan är?!" säger jag med mitt goda morgonhumör.
"Jag lägger upp mat åt katten." säger farbror Jocke med sammanbitna tänder, irriterad över min närvaro.
"Men vafan, är du helt jävla dum i huvudet?!" utbrister jag, fortfarande på samma, fantastiska humör.
"Ja, men katten var ju hungrig!"

Alltså, vem gör så? 
Åh herregud, den mannen får mig att vilja slå något.

Jag tar mitt pick och pack och sticker,

Ännu en mulen morgon här i landet-ingenstans och fåglarna kvittrar inte.
Jag går omkring som vanligt, iklädd en fläckig och alldeles för stor tröja, en halsduk och strumpor. Jag läser "Breakfast at Tiffanys", igen.
Men idag var det något som gjorde att den här dagen skiljde sig från så många andra identiska dagar här i denna byhåla. Idag hade mamma köpt lönneberga-skinka.
Förstår ni min tillvaro?! Det har liksom blivit en sensation, något nytänkande och annorlunda när mamma köper lönneberga i stället för ICA.
Nej, nu har jag tröttnat på det här förbannade jävla skittråkiga isolerade bondelivet, JAG VILL HEM.

Uti mörkret,

Nej, nu ska jag besämt dra på mig gummistövlarna och ta en nattpromenad. 
För nattpromenader är det bästa jag vet.

Vi ses,


(ber en snabb bön om att ej möta denna varelse uti mörkret. Jag kan ju råka trampa på stackaren, och då blir det ju rätt hopplöst. Haha. Ni vet väl, jag har en sinnessjuk humor)

Min fina syster,

Vi var på H&M i Norrtälje idag, jag tror att hela familjen höll på att dö av tristess här ute på landsbygden och tog första bästa chans till storstads-käsla. Eller ja, stort är väl inte bästa beskrivningen på denna.. by?
Hursomhelst, Saga hittade en klänning som min öh, plastpappa (?) Johan bestämde sig för att köpa åt henne.
"Ska du inte säga tack?" säger Johan när han betalat.
"Varför då?"
"Jamen, jag har ju precis köpt en klänning till dig"
"Nehe, den har mamma köpt. Du bara betalar."

Och för er som undrar, hon är sex år.
Godnatt!


Bilder,

Hm, idag var det tomt i huvudet. 
Vad ska jag skriva om när det enda jag vill är att liksom ligga utomhus och sola? Ni får lite bilder istället, sånt kan ju vara kul. Typ.
Det är lite bilder på mig och en väldigt speciell vän, med en på nåt sätt kravlös vänskap. Vi ses inte så ofta, men det behövs heller inte. För jag vet i alla fall att hon är där hela tiden.


(2007, Jollen)

(2008, Fregatten)

(2007, maskerad-fest)

(2007, Jollen)


Vendela Vendela Vendela,

Nu när jag har fått lite nya läsare så är det kanske dags att ställa mig mot väggen och fråga varför jag har detta jobbiga blogg-namn, så nu ställer jag mig själv mot väggen. Vilket rent bokstavligt, öh.. kommer vara rätt lätt.
Det finns 2 alternativ:

1. vendela.blogg.se var upptaget, det var också vendelavendela.blogg.se. Och då blev det som det blev.

2. Jag hade precis spillt Chili con Carne över hela mig.
"Vendela Vendela Vendela" sa mamma, suckade lite uppgivet och slängde åt mig en pappersbit.

Välj den ni tycker mest om, själv föredrar jag nummer 2.
Hejdå!

Seriöst alltså,

Okej, jag vet att min blogg är rätt oseriös till största delen. 
Men då och då dyker det upp små allvarliga, riktigt jätteseriösa inlägg. Typ som nu. Det här berättade min styvpappa för mig, det var en författarinna som sa det här när hon blev intervjuad och var riktigt gammal.

"Finns det något du skulle velat ändra i ditt liv?"
"Jag skulle velat skaffa mig fler riktiga problem och färre påhittade"

Alltså, du går och oroar dig inför vad som kan hända om du gör si och så. Det är ett påhittat problem, ett icke-existerande. Om du nu trots allt gör det här ändå och det går fel, då har du ett riktigt problem.
Sådär vill jag leva, med massor av riktiga problem som jag kan ta itu med, men inga påhittade som egentligen bara är hjärnspöken.

Ha en jättebra dag,
MVH Vendela

Det är tufft att bli påmind hela tiden,

Jag och Billie pratar i telefon.

"Jag har köpt nya jeans"
"Jaha, var kommer de ifrån då?"
"De är från Pour (uttalas por) du vet, från SOLO-butiken"
"Asså nu får de ju fan ge sig, först har de Acne och nu har de Por!"

En måltid för mig,

Det här äter jag på McDonalds:

- en Big Tasty
- en stor pommes frites
- med bearnaisesås
- en cheeseburgare
- en Tropicana äppeljuice
- det slinker alltid ner lite paj eller en donut

Det där äter jag rätt ofta. 
Och jag väger 45 kg, skrattretande. Vad äter ni?

Dagens lilla tänkvärda,

Jag har funderat lite på varför riktigt gamla människor ofta är väldigt försiktiga när det kommer till pengar ( Åh herrejösses Olov, nu har de höjt priset på kanelbullarna med 5 kronor ), och jättenoga med varenda öre.
Det kanske är så att de inte anpassat sig än. För när de var unga och friska så var faktiskt 5 kronor väldigt mycket pengar, nu har ju allt såklart blivit dyrare.
Så anledningen till deras snålhet eller vad det nu ska kallas, är kanske just det.

Stockholm Stockholm,

Åh, ljuva liv!
Efter fem veckors total icke-stadsmiljö är jag hemma igen, så nu ska jag ut och stornjuta. Dock åker jag tillbaka till landet-ingenstans snart, fast ändå.

Dagens lilla tänkvärda,

Nu har jag faktiskt tänkt väldigt mycket för ovanlighetens skull, på den här lilla tänkvärdheten.
När det kommer till oss människor är stora kontraster tydligen bra, tex:

- Kvinnor ska vara långa men smala
- Vi ska vara jätteglada men aldrig arga
- Kvinnor ska ha massor med långt fint hår på huvudet, men ingen annanstans

Öh, vänta. Nu blev det rörigt. 
Men ni fattar vad jag menar ungefär, va?

Strandad,

Idag skulle familjen släpa med mig, en obstinat tonåring, runtom på landsbygden. Å herregud.
Efter att jag bokstavligen vrålat i mammas öra i en halvimme om stranden, så åkte vi till slut till stranden. Jag kände mig lycklig när jag i bikini klev ur bilen. Här skulle det spanas pojkar!
Men stranden var tom. Helt jävla jättetom.

Resten av familjen förstod ingenting, så de slog sig ner och Saga hämtade blålera och sjögräs för att göra vattenrestaurang på min mage där jag så oskyldigt låg och solade.

Men jag får väl helt enkelt bara acceptera mitt kommande öde; en rutten gammal nunna med dålig andedräkt och en liten katt som heter Alfred. Dessutom kommer jag inte att ha några besökare på klostret.

MVH Vendela-Maria,



Lotta på Bråkmakargatan,

Saga har lärt sig att använda hot nuförtiden, så med min iPod i ena handen och ett tuggat tuggummi i den andra, bad hon mig att titta på Lotta.
Vi sätter på Lotta, och min fruktansvärda humor bevisas än en gång.

"VI MÅSTE TA MED BAMSEN" säger Lotta.
"Men Bamsen är bara en ful gris"
"Nähä, han är en björn"
"Haha, en vanlig björn eller en isbjörn?"
"Han är en GRISBJÖRN, så det så"

Och än en gång låg jag dubbelvikt på golvet.

Obeskrivligt dålig humor,

Jag har ett erkännande; jag kan se det komiska i det mest o-komiska som finns.

(Matilda är tjejen i rosa linne till höger, och jag är Mimmi Pigg i röd kjol högst upp)





Matilda Boman (Sweden) wrote
at 7:00pm on July 6th, 2008
Oj vadå fjortis :D
Vendela Eriksson wrote
at 1:16am
Var glad du med din fjortis-look, själv ser man ut som en fransk hora . fast så har jag ju heller inget emot franska horor.
Vendela Eriksson wrote
at 1:16am
Oj, det där kunde misstolkas. haha
Matilda Boman (Sweden) wrote
at 1:17am
haha nutte
Vendela Eriksson wrote
at 1:19am
visste du att nutte betyder hora? Haha, komiskt
Matilda Boman (Sweden) wrote
at 1:21am
hahahaha wosh
Vendela Eriksson wrote
at 1:23am
Visste du att wosh betyder- nej, skoja bara ;)
Matilda Boman (Sweden) wrote
at 1:24am
hahaha ja tänkte ba vafaaaaaaaan då....
tihi

Add a comment





Och jag låg dubbelvikt i timmar.






Uppdateringen är på banan igen,

Som ni kanske har läst i tidigare inlägg så har jag jobbat lite på en festival här i Grisslehamn, sommarstället Ingenstans även kallat. Därför har min uppdatering varit usel, det har nämligen varit fest då Grisslehamns andra gitarrfestival nått slutet! Inte för att jag lider.
Hursomhelst, jag har alltså ägnat tre timmar nu åt att vara social mot 50-åriga, klimakterierädda fruar och deras män som alltid tar en snaps för mycket. Och nu sitter jag äntligen här, utmattad efter deras brölande snapsvisor och hemskt falska sånger.
Just nu sjunger de "Yesterday". 
John Lennon vänder sig i graven, och jag tar snart livet av mig.

Rymningsförsök 1,

Nu ska jag rymma! 
Det tyckte jag var en jättebra idé tills för 10 minuter sen då jag får reda på att det är buss-strejk. Vem det än är som styr där uppe i himlen, du läser mina tankar.
Men akta dig du bara herr Gud, jag ska visa vad jag går för..

På landet läser man böcker,

Godkväll!
Lite sköna titlar på uråldriga böcker här ute i skogen:

"Varje människa är ett skåp"

"Regn regn, fall ej mer"

"Mörker och blåbärsris"

"Bitter Campari"

"Fåglar utan vingar"

"Vem älskar Yngve Frej"  (och vem fan är det?)

Det är komiskt vad människor döper sina böcker till, när det finns så många bra namn. När jag skriver en bok så ska den heta "Viskar under bomull" för det lät så fint och det kom Gina på.

Festivaltider,

Förlåt för dålig update men vi skulle hjälpa till på den årliga gitarrfestivalen här i Grisslehamn, jag skämtade lite innan och sa att vi var "ett riktigt crew".

Och så kommer min farbror till festivalen vid kassan och ber om att få bli insäppt. 
"Nej men det går inte"
Då blir han riktigt sur. "Men jag är ju KRU!"
"Ursäkta?"
"Jag är jätteviktig kru och jag behövs"

Tur att vi kom efteråt och förklarade att han menade "crew". Vi var ju personal.

I ett litet rött hus,

None

Trots att bilden är felvänd, så kanske ni ändå förstår varför jag vill bo precis där. På Södermalm i Stockholm, med utsikt över hela staden. 
Förbannat jävla fint alltså.

Dagens lilla tänkvärda,

Varför är det mer okej för killar att ha mindre hår än för tjejer? 
Tex. är det mer accepterat om en kille har en flint eller klipper håret kort, tjejer ska istället ha långt, välskött guldlocks-hår. 
Hm.. // Vendela-Pendela

Syskonkärlek,

De hade frågat Saga på dagis om vem som var hennes bästa vän.

"Min storasyster Vendela" sa hon då.
"Och varför det?"
"För att hon ger mig smink och ibland så sminkar hon mig"

Jag har ju alltid sagt det, vår syskonkärlek går djupt. Nästan hela vägen ner till Lancome-produkterna.
Hejdå!

Bland hallonfläckar och mjölmoln,

Nu ska här bakas!

Säger mor alltså nu klockan halv sex på eftermiddagen, inte jag. Jag hatar att baka. För såhär blir det när jag bakar:

1. Jag plockar glatt fram alla ingredienser och börjar hälla i mjölk när jag upptäcker att helvete, vi har ingen kakao.

2. Med ett nytt recept i handen och en kastrull onödig mjölk så ska jag smälta smöret.
Hah, piece of cake!
Tänker jag innan jag blir hemskt medveten om att under den korta tiden som jag tänkt den tanken i huvudet, så har smöret börjat koka. Det liksom ändrar färg. Fan.

3. Jag sänker värmen på smör-plattan och och hämtar mjölet, den stora bakklassikern! Ska man hälla det rakt ner i kastrullen? Jag gör det, slevar i lite mjöl och upptäcker att det finns för lite och OJ helvete, nu började allt fräsa. Nu brände mjölet fast i bottnen.

4. "Men havregrynen då mamma?" ropar jag panikslaget bakom axeln. "Vi har inga havregryn" säger hon då.
Hoppas att smuldeg blir gott utan havregryn, tänker jag och ber en snabb bön till gud om att jag inte kommer förgifta min familj.

5. "Mamma, har vi socker?"

6. Jag rör rör rör i den gryniga mjöl/bregott-smeten och undrar hur detta ska bli en smulpajsdeg, för nu ska den ju vara klar tydligen.

7. Saga kommer inrusandes med en mugg blåbär som hon häller i en pajform. Hon har till och med plockat små blåbärslöv och björklöv, för det tyckte hon såg fint ut. Toppen.

8. Nu häller jag smeten över hela lövskiten, stoppar in den i ugnen och hoppas på det bästa.

9. "Vendela, har du koll på tiden?"

10. En märklig lukt sprider sig i köket när den äckliga "kakan" står på köksbänken och svalnar. Smöret har liksom fräst bort, och kvar över blåbären ligger en tunn hinna av mjöl som ser väldigt speciell ut.

11. Klart!

Nej, bakning är inte min starka sida. Jag kör på Pågens färdiga kanelgifflar istället.
Mums.

Dagens lilla tänkvärda,

Här ute i ödemarken finns det myror. Men det är inte vilka myror som helst, utan de har vingar. Vingar! 
Vad ska det vara bra för? 
Först måste jag stå ut med de där små äckliga sakerna krypandes i maten när jag minst anar det, och nu. Nu så kan ju de små muterade skapelserna flyga var fan de vill, och jag får helt enkelt bara finna mig i deras existens. 

Som massa små fjärilar,

Nu är det så att jag är kär. 
Sådär fruktansvärt och ofantligt, bubblande jättekär. 

Hjärtat skuttar hejvilt trots att jag vet; det är inte bra att bli så upp över öronen förbannat jävla kär. Och när jag känner så så vill jag bara slänga mig mig ner i sängen och skrika ut allt det kittliga i magen och då går det inte att vara fyndig och rolig på min blogg. 
Så nu ska jag vara förälskad tills hjärtat smälter, och så får bloggen klara sig bäst den vill.

Tillbaka imorgon,
Vendela Maria

Sånt där går över snabbt för mig ;)

En mindre underbar plats,

Väl hemma från ett läger utan riktiga toaletter, telefoner, tvättmaskiner, sötvatten, datorer, bilar eller teveapparater så förväntade jag mig en riktigt härlig storstadsvecka för min del hemma i lägenheten. 
Men nej, jag hinner knappt komma innanför dörren innan familjen har tagit min väska och slängt in den i bilen. Vi skulle till vad jag kallar landet-ingenstans, sa mamma. 
Nej. Inte igen. 

Heta möten på kärleksön,

På Ängsholmen upplevde jag mitt mest oromantiska hångel någonsin. Vi låg rätt ensamma på ett berg med filtar och allt, och såhär gick det till.

Försök 1:
Vi börjar hångla men kan liksom inte nå varandra då jag är instoppad i en sovsäck. Vi knögglar under tystnad ut den.

Försök 2:

Vi börjar hångla, dock påpekar jag efter ett kort tag att min högerarm har domnat bort. V i väntar tills det går över.

Försök 3:

Vi börjar hångla, plötsligt säger han att han har ett hårstrå i munnen. Sexigt.

Försök 4:

Vi börjar hångla, nu så dyker alla ledare upp och sätter sig bredvid oss och sjunger sånger och spelar gitarr. Och stirrar på oss.

Försök 5:
Vi börjar hångla, men så kommer kanske 6 småungar och sätter sig i ett massagetåg runt oss. Och stirrar på oss.

Sista jävla försök 6:

Vi börjar hångla, då kommer hans ex. Denna tjej sätter sig också bredvid oss och sjunger med. Och stirrar på oss.

Sexigt, eller vad?

Nu är jag tillbaka,

Och jag har tillbringat 10 nätter och 2 dar på en ö som är den underbaraste som finns. Det är ingen vanlig ö, jag och alla andra, vi är oss själva där till 100%.

Varför då då?
Kanske för att den här läger-pärlan är som omgiven av en skyddande bubbla som håller oss borta från omvärlden, den isolerar oss. Det finns bara vi där och inga inga inga andra överhuvudtaget.
Mitt hjärta dunkar ett extra slag när jag hör namnet, för det är så att jag älskar den ön.

Kan man älska en plats, kan man beundra en plats så mycket att jag bara ett par timmar efter hemfärd från den börjar räkna dagarna tills nästa gång?

För jag älskar den förbannade ön, den som heter Ängsholmen.

RSS 2.0