vendela tre gånger.

Idag så hände det faktiskt någonting här i landet-ingenstans. 

Det var loppmarknad, vilket innebär att alla i byn sätter upp ett loppis-stånd där de säljer alla sina spruckna speglar (jojo, den är äkta från Marocko!) , nallar utan ögon och oanvända pastamaskiner.

Sedan köper de varandras skit, och när det är nästa lördag så säljer de det de har köpt, och så vidare. Vilket betyder att det alltid är samma saker, bara en aning förflyttade, som cirkulerar i loppis-stånden.

Jag kan säga så mycket som att jag tycker om visionen av loppis. En harmonisk, liten familj strävar gatan ner och fyndar vackra askar, lampor och kläder. Sen så sätter sig familjen ner i en närliggande gräsplätt för att ha picknick i solskenet.

Men så blir det ju såklart aldrig.