vendela tre gånger.

Säger mor alltså nu klockan halv sex på eftermiddagen, inte jag. Jag hatar att baka. För såhär blir det när jag bakar:

1. Jag plockar glatt fram alla ingredienser och börjar hälla i mjölk när jag upptäcker att helvete, vi har ingen kakao.

2. Med ett nytt recept i handen och en kastrull onödig mjölk så ska jag smälta smöret.

Hah, piece of cake!

Tänker jag innan jag blir hemskt medveten om att under den korta tiden som jag tänkt den tanken i huvudet, så har smöret börjat koka. Det liksom ändrar färg. Fan.

3. Jag sänker värmen på smör-plattan och och hämtar mjölet, den stora bakklassikern! Ska man hälla det rakt ner i kastrullen? Jag gör det, slevar i lite mjöl och upptäcker att det finns för lite och OJ helvete, nu började allt fräsa. Nu brände mjölet fast i bottnen.

4. "Men havregrynen då mamma?" ropar jag panikslaget bakom axeln. "Vi har inga havregryn" säger hon då.

Hoppas att smuldeg blir gott utan havregryn, tänker jag och ber en snabb bön till gud om att jag inte kommer förgifta min familj.

5. "Mamma, har vi socker?"

6. Jag rör rör rör i den gryniga mjöl/bregott-smeten och undrar hur detta ska bli en smulpajsdeg, för nu ska den ju vara klar tydligen.

7. Saga kommer inrusandes med en mugg blåbär som hon häller i en pajform. Hon har till och med plockat små blåbärslöv och björklöv, för det tyckte hon såg fint ut. Toppen.

8. Nu häller jag smeten över hela lövskiten, stoppar in den i ugnen och hoppas på det bästa.

9. "Vendela, har du koll på tiden?"

10. En märklig lukt sprider sig i köket när den äckliga "kakan" står på köksbänken och svalnar. Smöret har liksom fräst bort, och kvar över blåbären ligger en tunn hinna av mjöl som ser väldigt speciell ut.

11. Klart!

Nej, bakning är inte min starka sida. Jag kör på Pågens färdiga kanelgifflar istället.

Mums.