vendela tre gånger.

Efter att jag bokstavligen vrålat i mammas öra i en halvimme om stranden, så åkte vi till slut till stranden. Jag kände mig lycklig när jag i bikini klev ur bilen. Här skulle det spanas pojkar!

Men stranden var tom. Helt jävla jättetom.

Resten av familjen förstod ingenting, så de slog sig ner och Saga hämtade blålera och sjögräs för att göra vattenrestaurang på min mage där jag så oskyldigt låg och solade.

Men jag får väl helt enkelt bara acceptera mitt kommande öde; en rutten gammal nunna med dålig andedräkt och en liten katt som heter Alfred. Dessutom kommer jag inte att ha några besökare på klostret.

MVH Vendela-Maria,