Välkommen hem Vendela,

Full med förhoppningar vaknar jag denna dag i min fina hemstad Stockholm, äntligen långt bort från den förbannade bonnhålan. Förlåt eventuella bondar.
Stockholm! tänker jag och springer runt som en galen struts och klappar på allt som är hemma. Utmattad av sprinngande och med ett leende på läpparna dunsar jag ner i soffan.
Tystnad. Ensam hemma.
Jaha, och nu då?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0