vendela tre gånger.

Ännu en dag med familjen Melkers framför mig, men inte sämre för det.

Melker vinglar fram till Fru Miserables.
"Mamma, ja vijj ha mijna lecksaker!"
Den osynlige storebrodern tittar fram. "Jag med"
"Ja men gå och hämta dem då!" säger Miserable.

Melker tittar med sina blanka ögon på sin miserabla mamma. Hur skulle han, två år och knappt stabil, kunna gå hem, låsa upp dörren och hämta leksakerna, sedan låsa och bära leksakerna till stranden?
Han är ju fan i samma storlek som en extra lång baguette på ICA.

Fru Miserable hoppar upp från handduken. "VARFÖR SKA ALLTID JAG GÖRA ALLTING!?"
Det blir i princip alldeles tyst på stranden. Melkers underläpp börjar darra.
"JAG FÅR ALLTID BÄRA ALLTING OCH DU HJÄLPER JU ALDRIG TILL!"
Melker tar åt sig kritiken och börjar grina, varpå den nästintill obefintliga pappan sätter sig upp och öppnar munnen för att säga något.
Men Miserable vill inte lyssna. "NEJ, JAG ORKAR INTE LÄNGRE"

Sen så tar hon sin handduk och rusar iväg, och inte var det för att hämta leksaker i alla fall.