vendela tre gånger.

Ja, nu är jag tillbaka. Sur som in i helvete också.

De tre kommande veckorna ska tillbringas utan pojkvän och därför tyckte gud att det var tid att irritera mig till bristningsgränsen. Jag vaknar, miserabel och jävligt irriterad på att soffan är knölig och min rygg värker också. Julia och pappa går runt och gullar, de kan ju bara gå och köra upp sin tvåsamhet i röven.
Somnar om.

Vaknar nu av att min plastsyster och hennes pojkvän springer runt i lägenheten och äter upp varandra som om det här var den sista stunden på jorden och det låg en tickande bomb under soffmadrassen. Förresten känns det så, knöliga soffjävel.
Jag känner efter och upptäcker att det var en Riesen-påse.
Glider in i sömn och drömmer om att jag är i London.

Mobilen ringer, jag förbannar den idioten som förstör min sömn och svarar med en så tydlig jag-förbannar-dig-för-att-du-ringde-så-sinnessjukt-tidigt-ton som möjligt.

Hej.
Hej, det är mamma!
Hej.
Åh, saknar dig gumman. Vi är på systembolaget och köper chokladglögg och *pusspuss slurp puss* ååh, Johan då. *pusselipuss sluuuuurp*

*klick*

Om alla bara kunde sluta hångla så vore livet så jävla mycket bättre.
För mig, åtminstone.